Det är ca 6 månader mellan bilderna och 6 månader som har förstört mig totalt. Vilket har fått mig att bara se mina motgångar och mörka mina framgångar. För hur jag än har gjort har det slutat med att jag mår bara mer dåligt och blir bara mer vilsen. 

 

Mina vänner är nog inte dem jag trodde att dem var. Jag har alltid trott att ens riktiga vänner alltid ställer upp, inte tänker på bara ensjälv och bryr sig om hur man känner. Men har visat sig ett fler tal gånger att jag har haft fel om hur riktiga vänner behandlar och är mot varandra. 

 

Min familj finns där för mig när jag behöver dem enskilt men inte när jag behöver alla samtidigt. Jag trodde att mina föräldrar kunde se förbi att de är ovänner för en dag/kväll för mig. Men visar sig att deras ilska väger starkare än kärleken för mig och att jag ska må bra.

 

Min dröm resa har blivit en plan på hur jag ska fly från allt och börja må bra igen istället för bara en upplevelse. 

 

Min skolgång har bara blivit motgångar. Där jag kämpar för att lyckas, göra saker enklare för andra men jag får bara tillbaka besvikelser, nej och dåliga nyheter. 

 

Sen har jag även lärt mig att inte planera för mycket. För hur detaljerat eller odetaljerat man har tänkt det blir det ändå inte som man har planerat. Vilket leder till att man bara blir mer besviken och ledsen. 

 

Jag vill hitta tillbaka till tjejen som var lycklig, såg bara möjligheter, hade(trodde) vänner som brydde sig om en, brydde sig inte om vad andra sa eller tyckte och ville inte skada sig själv.