Hur ska man kunna hålla motivationen uppe när allt bara skiter sig ändå? Jobb som inte funkar med dansen hela tiden, pengar som aldrig går ihop, vänner som det bara är drama och skit med och ständigt må dåligt på en plats som man tvingas vara på och kan inte fly från. Varför får man hopp om att saker kommer bli bra när det bara är ett enda stort skämt!

Det som skulle vara min räddning den här hösten/resten av 3:an kan jag fullständigt glömma även om det har sagts att det kommer bli av. Hur gör jag nu? Hur ska jag klara av att vara här i Sverige där jag bara mår dåligt och inte trivs? Men frågan är inte hur jag ska klara mig utan jag måste. Här betyder inte "klara mig" att jag mår bra utan att överleva i en värld där att "må dåligt" måste bli en vardag. En vardag som jag inte kan förklara för mina föräldrar för de skulle ändå inte förstå eller kunna göra något åt det. Detta är även anledningen till att jag alltid svarar "ja" när någon frågar om jag tycker det ska bli kul att ta studenten och lämna skolan bakom mig. För detta innebär att jag kommer kunna jobba för att sedan fly härifrån! Fly till platser där jag kommer må bra och kunna bli lycklig! Hela världen förutom Norden kommer bli mitt paradis!

Varför måste det vara så långt dit?