Känns löjligt allt det här. Hur jag kan må dåligt när jag är med mina närmaste. Känna mig utanför, fast jag inte borde göra det eftersom att det är mina närmsta vänner! Som att jag har blivit onsynlig för dem om de inte behöver mig till något, som att ex; se social ut, fakea att de är omtänksamma som att de bryr sig om en ena sekunden och andra är man ingen för dem. Har jag gjort något fel? Vad i så fall? Eller har jag bara växt ifrån dem.. 

Men det som känns värst är att den som ska vara den absolut närmsta personen är den som har sårat mig mest! Varit den stora orsaken till att jag mår dåligt, kan sitta själv på mitt rum och gråta i floder. Men även floder måste ta slut så att ist känner man sig tom, kan inte gråta mer för att det inte finns några tårar kvar. Men hur kan det ha gått så långt att man inte berättar för den personen hur man känner, varför man inte är sitt vanliga jag? Jo för den personen märker inte ens att den kan vara anledningen till det, utan tror att det är något annat som var för ett bra tag sen. För den vet inte ens hur man känner eller vad som pågår i ens liv på senaste tiden, utan är för upptagen i sitt egna liv för att ens fråga en lite fråga som "hur är det? hände det något speciellt idag?", utan vill inte ens veta OM det inte angår den personen. Man ska ist sitta där tyst och lyssna på dens problem, försöka förstå hur den personen känner sig. Men jag börjar bli trött på det! Varför ska jag alltid bry mig om andra, sätta dem framför mig och inte få det tillbaka?! Varför!? Är det så svårt att bry sig om en av "ens närmsta"?! Nej det är set fan inte!!! 

Börjar bli trött på att sätta upp en sköld där allt är okej, inte försöka berätta hur man känner för någon som inte ens bryr sig, se glad ut vara okej med att man blir dissad/tredje hjulet konstant! Inte få reda på grejer som kan angå mig, nej men varför skulle jag det? Jag är inte det minsta speciell, bara en outsider som får hänga efter er. Hur kan jag ens komma på tanken? Om man alltid har varit en outsider kommer man fortsätta vara en, hur mycket man en försöker ändra på det.

Ahhh jag blir så irriterad på mig själv att jag låter mig må så här dåligt! Låta andra trycka ner en med en personlighet som har blivit lika fejk som löshåret den har! Hur kan man vilja vara så? Jo för man vill vara i centrum, få all uppmärksamhet riktad mot sig och ingen annan! Pallar inte sånt mer! Kommer bli kul att se om det blir någon cat-fight under de 3 veckor vi ska vara fast led varandra.