Julen eller julafton. Favorit högtiden hos de flesta. Om man skulle fråga mig när jag var liten vilken högtid jag gillade mest hade svaret varit julafton! Att umgås med hela familjen och släktet. Bara mysa och ha det jättebra! Om man skulle fråga mig idag vad jag känner för julen är svaret ångest och ledsamhet. För mig är julafton en av de värsta dagarna på året. I några år nu har vi gjort så att jag är hos en av mina föräldrar p å morgonen och sen går/åker jag över till den andra lagom till kalle. Mina föräldrar tycker att det är jätte smidigt och funkar bra. Men för mig gör det bara ont i hela kroppen när jag vaknar upp på julaftons morgon och vet att jag kommer lämna min mamma eller pappa sen senare på dagen och inte vara med dem båda. Utan att jag har behövt välja vem jag vill vara med. Varför ska man behöva välja bort en av sina föräldrar för den andra? 

 

Även om jag vet att mina föräldrar har det bra när jag går över till den andra känns det som att jag sviker dem eller att de bara ljuger för mig för att jag inte ska må dåligt över att de behöver vara ensamma. Men jag mår verkligen skit varje gång. Det blir inte bättre bara för att jag blir äldre utan det blir snarare värre. Spelar ingen roll om vad de säger. Att det ett plus för mig att jag får fira julafton två gånger. Att jag får fler julklappar. JAG HATAR ATT VÄLJA! 

 

Jag hoppas verkligen att mina barn inte kommer behöva välja vem dem ska vara hos på julafton som jag behöver göra.