Jag önskar att jag kunde berätta hur det egentligen var, hur jag känner och hur jag mår. Men om jag gör det blir det verklighet och jag kommer inte längre kunna gömma mig. 

 

Hur förklarar jag för min mamma att jag inte trivs med mina vänner? Att jag inte passar in bland dem på ett bra sätt, att jag hela tiden gör dem besvikna eller tar illa upp och att jag då inte är tillräckligt bra för mina vänner. Hur säger jag att jag inte umgås med dem längre för att jag inte är tillräckligt bra för dem?

 

Hur förklarar jag för min mamma att anledningen till att jag inte har en pojkvän är för att jag inte är älskvärd? Att det inte finns någon som faktiskt skulle kunna älska mig och att jag har gett upp hoppet på att faktiskt hitta någon.

 

Hur förklarar jag för min mamma att den största anledningen till att jag inte vill bo i Sverige och varför jag vill åka härifrån så fort som möjligt? Att det är för att jag inte har en enda person som verkligen förstår sig på mig och som alltid finns där! Det är nog det som är det jobbigaste. Att se alla som har en andra halva som förstår dem så bra, som alltid ställer upp och hittar på grejer bara för sin bästavän!